Ängel i kylskåpet
Ett måste i kylskåpet är Keldas färdiglagande soppor. De här är min räddande ängel när jag kommer hem och är hungrig om dagarna. Bara att värma upp och servera. Vilken är typ de enda jag klarar av i köket, soppor i påsar är alldeles för kompliserat! Då måste man ju först mäta upp lagom med vatten ( blir alltid för mycket eller för lite), sen låta vattnet koka upp ( kokar alltid över), sen ska de där pulvret i påsen i( men kommer utanför), och sen ska man vispa ( vilket jag faktiskt Kan!) och sist låta de småkoka i några minuter (vilket alltid blir alldeles för många minuter för mig så de bränns fast).
-Nån som vill komma på middag hit imorgon? Någon? Ingen? Trodde väl de..
Alla kan måla utom jag
De är pinsamt, riktigt pinsamt. Och jag förstår inte hur de gick till, när jag gick ut högstadiet hade jag i alla fall VG i bild. Kunde måla minst lika bra som alla andra, om inte bättre. Men nu har något hänt, jag behöver bara ta i en krita för att det ska bli katastrof. Som när jag skulle måla av Musse pigg för min 2:åriga kusin, då skriker hon " Katt katt!" när jag är klar.. hm, sen gör hon en betydligt bättre bild själv. Eller som i torsdags då historialäraren fick för sig att vi skule måla de sju dödsynderna och jag fick Avundsjuka. Avundsjuka går då under symbolen En grön hund, inte så svårt att måla de kanske? Hehe när jag var färdig ansåg mina klasskamrater mer att de såg ut som en grön kanin med diarré, kan bero på att jag gjort " hunden" sittande och sen vält omkull en flaska brunfärg över den.
Nej de där med målande är nog inte rikitgt min grej längre, så då är de ju typist att vi under den estetiska origentering just nu tar kursen bild, hade första lektionen idag. Guu va pinsamt! vi skulle måla något så enkelt som en hand, när vi var klara med de så skulle vi gå runt och kolla på varandras bilder. Dom flesta bilder fick väl kommentarer som " snyggt! " och " Bra!". Men när folk såg min fick jag höra saker som " Naww va gulligt", " Varför har den bara 4 fingrar?" och " Är de en 3:åring som gjort denna?"
När du ringer till mig
Jag har bästa telefonsvararen på min mobil
" Hej du har kommit till Jessica, jag kan tyvärr inte svara just nu eftersom jag kanske sover, har lektion, lyssnar på musik, åker genom en tunnel, är på bio, blivit bestulen, tappat mobilen i ån, gör läxor, är på konsert, åker flygplan, ligger i badet, äter mat, glömt mobilen hemma, är i ett viktigt samtal, tittar på tv, borstar tänderna, är utomlands, svalt mobilen hel eller bara skiter i dig. Var god lämna ett meddalande efter pipet"
Problemet är bara att när folk väl har kommit dit har dom glömt vad de var dom ville. Hm, fattar inte varför..
Jag har en hemlighet
-Jag bloggar. Men de är hemligt, jätte hemligt!
De är faktist ingen i skolan som vet något än, och så ska de fortsätta vara. I flera månader nu har jag lyckats knipa igen, men de börjar bli svårare. Tydligen så har flera av mina kompisar också börjat blogga nu, något som kom fram på lunchrasten i veckan då mitt nyss svalda vatten höll på att spruta ut samma väg igen. "Men nej då, jag bloggar inte, Hah! Jag vet knappt vad en blogg är för något! Och har absolut inte hållt på med de i över ett år nu!" Jag ljuger så bra, eller hur? Shit asså.. De var riktigt svårt att inte dra på smilbanden när dom sen började prata om sina 10 unika läsare och att dom lyckats skriva varje dag i över en vecka nu. Men jag höll masken och fortsatte mumla saker som " wow... vad duktiga ni är..". Hehe, dom skulle bara veta!
Sömntuta
Det finns faktist en nackdel med lov mitt i terminen. Och det är vad som kommer efter. Man har vant sig vid att under en vecka kunna sova hur länge som helst, och nu plötsligt ska man upp vid 6-tiden igen. Något som tar emot så förskräckligt. Idag har jag varit tröttare än någonsin.. jag klarade inte ens av att sitta upp och äta frukost imorse, tog med mig tallriken med flingor till sängen och halvlåg och åt den. Sen att stå käpprak upp framför spegeln och sminka sig var verkligen en kamp då ögonen vägrade hålla sig öppna. Vanligvis brukar jag sen piggna till av cykelturen till skolan men inte ens det hjälpte idag. När jag satt i klassrummet sen hade jag verkligen den känslan av att " stänger jag ögonen nu, då somnar jag". Under teaterlektionen på eftermiddan sen så hade vi en halvtimmes rast mitt i, och då stannade jag och min kompis kvar i salen och släckte ner hela rummet så det vart kolsvart. Då la jag mig faktist ner på ett par stolar och slumrade till en stund. Jag sov inte helt men var inte vid medvetandet precis. Haha har aldrig gjort så i skolan men gu va trött jag var.
Sen när jag kom hem kröp jag direkt ner i sängen och sov igen, därav lite sen bloggning idag haha:P
Sthlms väskan
Jag använde ju samma väska i Stockholm som jag använder i skolan. Och jag glömde totalt bort att ladda om väskan för skola igår. Så lite halvmisslyckande gick jag till skolan med fullproppad plånbok, sthlms: karta, kvitton, tunnelbanebiljetter och stockholm city tidningen. Läxpapret som jag skulle ha med mig ligger däremot kvar i lägenheten i Stockholm.
Drop dead stupid
Under eftermiddan har jag suttit och översatt några klipp från Andra avenyn till engelska. Jag har lagt till engelsk text liksom under liksom. Och det har satt sina spår. Vi har i svenska uppgift att skriva en recention på en bok vi läst och det började jag på för en stund sen. Men efter att ha skrivit halva pappret märker jag att, den är ju på engelska! Va fasen här har jag suttit och skrivit en text på engelska utan att ens ha tänkt på de. Något jag faktist inte tror min senila svenskalärare skule bli så imponerad av. Nu måste jag sitta och översätta och skriva om allt, jobbigt!
Morgon-rutiner
Okej, jag är tidspessimist och det är ingen nyhet för dom flesta. Med tidspessimist menar jag att jag alltid måste ha koll på tiden, komma i tid och alltid följa mina tidsretualer. På morgonen är det som värst, jag gör precis samma sak varje morgon och i exakt samma sekund och ordning. Hamnar nånting fel eller bara en minut senare än vanligt blir jag tokig. Skitstressad verkligen! Om vi utgår från att jag börjar 8:15 som jag oftast gör så ska jag här presentera mitt alldeles egna morgonschema. Skratta på ni bara.
5:45 : Väckarklockan ringer.
5:46: Jag vaknar och stänger av den, sen somnar jag om.
6:00: Pappa väcker mig igen innan han drar till jobbet.
6:10: Efter en stunds dragande går jag upp ur sängen och in i badrummet.
6:15: Jag går in i duschen.
6:25: Jag går ut ur duschen och tar på morgonrock och en handduk för håret.
6:30: Jag lägger mig i sängen och slumrar lite till.
6:45: Jag går upp och äter frukost
6:55: Jag har ätit klart och år och fönar håret.
7:00: Jag borstar tänder
7:05: Jag sminkar mig
7:15: Jag plattar håret
7:17: Jag sätter på mig kläder, smycken och sätter eventuellt upp håret.
7:30: Jag är klar och har nu 20 goda minuter åt att göra vad jag vill och fixa i ordning det sista.
7:50: Jag är fullt påklädd och låser ytterdörren.
7:55: På cykel lämnar jag gården.
8:03: Jag kommer fram till skolan
8:05: Jag befinner mig i rätt klassrum
- För att jag är knäpp..
Jag har blivit helt besatt av tanken på Bulgarien-resan. Är typ livrädd för att den ska glömmas bort och så. Hela tiden tänker jag på den och kollar igenom gamla foton. Jag köpte ju endel saker där, och det var liksom Där jag senaste använde dom. Och nu när jag är hemma då vill jag inte använda dom längre för att det liksom var där jag hade det senast och använder jag dom nu kommer magin att försvinna ur dom! Är det någon som förstår mig? Nä trodde inte det heller haha. Men låt oss ta den röda toppen som exempel. Den köpte jag där och hade på mig när vi åkte hem. Så när jag tittar på den så minns jag exakt hur det var då. Och shompot som jag snodde från hotellet, det använde jag ju där, så luktar jag på det så minns jag precis hur jag brukade lukta där nere. Också honungen som jag smakade där nere, den vill jag heller inte röra här hemma för att det ska behålla smaken av Bulgarien, liksom. Man minns ju liksom när man använde saken senast så använder jag det nu igen då kommer jag glömma bort hur det var när jag använde de på semestern.
- Ja vet, jag har blivit konstig på senaste tiden, vet inte om det är solsting, resefeber eller bara bulgarien-abstinensen som spökar..
- Ja vet, jag har blivit konstig på senaste tiden, vet inte om det är solsting, resefeber eller bara bulgarien-abstinensen som spökar..
- Men jag är tjej ändå..
-Det var inte jag!
En liten fånig ovana jag har, och som jag har haft i flera månader nu är att jag alltid, i alla oanade lägen utbrister " Det var inte jag! ". Jag vet inte varför jag säger det jämt, har blivit en vana liksom. Tror jag säger det för säkerhets skull liksom, kanske för att jag är storasyster och storasystrar jämt får skulden för allt som händer här hemma. För det är bara här hemma jag säger det som tur är. Det kan räcka med att någon utbrister " Jessica! ", och som på beställning säger jag "Jag har inte gjort nåt! ". Eller om en vas krossas i andra sidan lägenheten " Det var inte jag! ", eller vi hittar en död fisk i akvariet, " Det var inte jag ". Någon går in med foten i dörrkarmen, " Det var inte jag! ". En bok ramlar ner från bokhyllan, " Det var inte jag ".
Det allra löjligaste hände idag när telefonen ringde, då jag efter en signal, utan att tänka på det, skriker " Det är inte jag! "
Det allra löjligaste hände idag när telefonen ringde, då jag efter en signal, utan att tänka på det, skriker " Det är inte jag! "
En gång stolt Örebroare
Ja, det har faktist hänt, att jag en gång inte skämts över min stad.
Det hände under finalen av Melodifestivalen 2006 och örebro-juryn skulle precis avge sina röster.
Carola - 2 poäng
BWO - 12 poäng
Trodde för ett ögonblick där att det var jag själv som suttit i juryn, men det enda jag hade suttit var läsken i halsen.
Heja Örebro, för en gångs skull..
Det hände under finalen av Melodifestivalen 2006 och örebro-juryn skulle precis avge sina röster.
Carola - 2 poäng
BWO - 12 poäng
Trodde för ett ögonblick där att det var jag själv som suttit i juryn, men det enda jag hade suttit var läsken i halsen.
Heja Örebro, för en gångs skull..
Dumma fredagkvällar
Det gick just åt helvete med ännu en av mina misslyckade dieter..
Hem ljuva hem?
Du vet att du har varit hemifrån för länge när...
.. Du måste kolla namnen på brevlådan för att minnas vilken som är din.
... Du har glömt bort vilket håll dörren till ditt rum öppnas åt.
.. Du glömmer bort hemtelefonen och fortsätter göra dina samtal på mobilen.
.. Du vet inte längre vilket håll låset till badrummet vrids om åt.
.. Det tar dig evigheter att hitta lampknappen.
.. Du måste damma av fjärrkontrollerna innan du använder dom.
.. Det tar dig 10 minuter att komma på hur man sätter på datorn och 15 för att komma ihåg vad din bloggaddress var...
-Nu ligger jag risigt till, och jag som ska bort en vecka till imorgon..
för att citera "Obsession"
- Jag har endast ryska låtar på mp3:n
- Jag är beroende rysk reality -tv
- Jag besöker bara ryska hemsidor
- Jag säger Njet istället för Nej och Da istället för Ja.
- Jag rabblar Vitrysslands alla städer som rinnande vatten medans jag håller på att glömma namnen på mina klasskamrater.
- Jag slänger omedvetet ur mig ryska fraser som jag inte ens vet vad de betyder.
- Jag har skaffat kompisar från Ryssland.
- Jag funderar starkt på att ta ryska språk lektioner.
- Jag behöver psykisk hjälp..
Min sida på youtube
Jag har varit medlem på Youtube.com i över ett halvår, och Nu har jag börjat fatta lite hur det fungerar. Jag menar att jag kommit på att man kan kommentera och spara videor till favoriter med mera. Har även lärt mig lite av webbdesigen där så nu har jag typ världens snyggaste egen-designade sida haha. Kolla in den här på Jeckii, (som är mitt namn där). Kolla även in dom 11 videor jag själv lagt upp eller dom 23 jag än så länge har som favoriter, lägg inte märke till att över hälften av dom är videor med en och samma person..guess who!
Stor flicka
Nu har jag varit 16 år i en vecka. Och lite skillnad är det faktist. Känns som jag har mer valmöjligheter i livet. Jag kan t.ex : gå in på en Idol-audition, tävla i melodifestivalen och inte minst, övningsköra bil. Även fast alla dom där sakerna är något omöjliga för tillfället så känns det bra att veta att jag faktist kan om jag vill.Något som känns ännu bättre är att om 51 veckor så är de bara ett år kvar tills jag fyller 18! Freeedom!
PS: Designen och bloggnamnet är bara tillfälligt. Titta in ikväll så ska du få se på riktiga grejer ;-) hihi!
Jag är inte död
Bara nästan.. jag har inte tagit mig ur sängen på flera dagar. Influensan har drabbat mig den här gången. Tror att man helt seriöst skulle kunna steka ägg på min panna. Och mina hostningar har hållt helt huset vakna. Ska inte gå in på fler detaljer nu. Borde egentligen inte sitta här framför, enligt mitt snurrande huvud, tre dataskärmar. Men kände att jag måste skriva nåt så folk inte tror jag glömt eller nåt. Hoppas bara att bloggen har återhämtat sig så att de funkar att publicera, annars får vi nog ta och sjukskriva oss båda två..
Jag orkar verkligen inte sitta här något mer nu, det här knapprande på tangentbordet ger mig bara ännu mer huvudvärk.
Ska gå och lägga mig och fortsätta droga alvedon och tusen andra medeciner..Måste vara friskt på Lördag!
Jag orkar verkligen inte sitta här något mer nu, det här knapprande på tangentbordet ger mig bara ännu mer huvudvärk.
Ska gå och lägga mig och fortsätta droga alvedon och tusen andra medeciner..Måste vara friskt på Lördag!
Repaired
Nu har jag bestämt mig. Jag ska sluta deppa. Finns ingen anledning till det, situvationen är som den är och det finns inget jag kan göra åt det. Jag har gett upp helt enkelt, lagt en stor dröm åt sidan.
Det finns så mycket jag kan glädjas åt dom här tiderna, vill inte att de här ska förstöra allt.
Nästa helg ska jag t.ex ha mitt första Mello-party. Där jag ska använda mig av dom finfina tips Julia bjöd på förra veckan. Helgen därefter bär det av till Karlstad igen för att träffa släkten och shoppa lite. Och på sportlovet blir det äntligen Stockholm! Har längtat så!
Så från och med i kväll tänker jag börja blogga som vanligt igen. Lovar!
Det finns så mycket jag kan glädjas åt dom här tiderna, vill inte att de här ska förstöra allt.
Nästa helg ska jag t.ex ha mitt första Mello-party. Där jag ska använda mig av dom finfina tips Julia bjöd på förra veckan. Helgen därefter bär det av till Karlstad igen för att träffa släkten och shoppa lite. Och på sportlovet blir det äntligen Stockholm! Har längtat så!
Så från och med i kväll tänker jag börja blogga som vanligt igen. Lovar!
Egoist? ..ja visst..?
Har märkt nu att, Gu vad folk är uppmärksamma på varandra egentligen! Endel lägger ju märke till Allt. Jag förstår inte att dom orkar! Själv tänker jag aldrig på om någon på skolan t.ex jämt har samma tröja på sig, om nån har en finne, eller vilka som är ihop med vilka och hur länge dom har varit tillsammans. Men så visar det sig att folk faktist har koll på sånt.
Själv har jag fullt upp med att hålla koll på mig själv. Har inget minne av att jag nånsin hört mig själv säga "- Men gu, sådär kan man ju inte gå klädd! " eller påpekat att någon gått konstigt eller nåt sånt. Visst är det bra att inte prata bakom ryggen på folk men jag känner mig taskig när jag inte ser att en kompis har nya kläder på sig. Men jag tänker helt enkelt inte på sånt, även när det gäller mina närmaste vänner. Har så mycket andra tankar i huvudet, speciellt såhär sista året i grundskolan då det också kan kännas onödigt att börja ta reda på fakta om massa folk man endå inte kommer se nå mer. När det gäller kärlekspar t.ex , då får jag bara den där sången " -Vad gör det om hundra år när allting kommer kring.." i huvudet. För ja menar, vad har jag för nytta av att veta sånt? Speciellt när det gäller personer jag inte umgås med och snart kommer skiljas från. Och det jag inte vill att folk ska veta om mig, tar jag ju inte reda på om dom.
Så, är jag egoistisk som inte tänker på andra på det viset? Eller bara ouppmärksam och tankspridd?
Själv har jag fullt upp med att hålla koll på mig själv. Har inget minne av att jag nånsin hört mig själv säga "- Men gu, sådär kan man ju inte gå klädd! " eller påpekat att någon gått konstigt eller nåt sånt. Visst är det bra att inte prata bakom ryggen på folk men jag känner mig taskig när jag inte ser att en kompis har nya kläder på sig. Men jag tänker helt enkelt inte på sånt, även när det gäller mina närmaste vänner. Har så mycket andra tankar i huvudet, speciellt såhär sista året i grundskolan då det också kan kännas onödigt att börja ta reda på fakta om massa folk man endå inte kommer se nå mer. När det gäller kärlekspar t.ex , då får jag bara den där sången " -Vad gör det om hundra år när allting kommer kring.." i huvudet. För ja menar, vad har jag för nytta av att veta sånt? Speciellt när det gäller personer jag inte umgås med och snart kommer skiljas från. Och det jag inte vill att folk ska veta om mig, tar jag ju inte reda på om dom.
Så, är jag egoistisk som inte tänker på andra på det viset? Eller bara ouppmärksam och tankspridd?
