Enda sen det här Engla-mordet och allt annat har hänt så har jag kommit på mig själv med att alltid granska folk extra noga, utifall det skulle komma nån polis och be mig lämna vittnesuppgifter på personen. Så så fort jag möter nån på gatan så måste jag alltid memorera för mig själv vad personen har på sig. Löjligt jag vet! Hur stora är oddsen att jag någonsin kommer ha nytta av det liksom? Känner mig dum som sitter och granskar vad personer jag inte känner har på sig, medan jag däremot inte märker om bästa vännen har färgat håret. 

Hade en lärarfri lektion idag så jag och min kompis satt och målade av varandra istället för att jobba. Jag vet inte om hon blev så jättenöjd med mitt resultat av henne..

Den här väskan köpte jag förra sommarn precis innan jag åkte till Bulgarien, det var alltså där jag fick inviga den. När jag var in till staden där för o shoppa en dag råkade jag ut för en ficktjuv. Kände hur det rasslade till i väskan och när jag vänder mig om åker en hand snabbt upp och någon rusar iväg. Som tur var hann han inte få med sig nåt. Men sen dess har jag fått vanan att alltid, just med denna väska, vara extra försiktig. Bär den alltid framför armen och håller alltid ett hårt grepp med handen över den, sen kollar jag så att den är ordentligt stängd var 5:e minut också. Så fort någon kommer och ställer sig bakom mig, det kan handla om i matkön, så trycker jag väskan så hårt mot kroppen jag bara kan.

-Helt sjukt att något som hände för 9 månader sen fortfarande sitter kvar. Undrar om det skulle hjälpa ifall jag skaffade en ny väska, måste bli av med den här tvångstanken om ficktjuvar..

Gu, den här danskan har verkligen stigit mig åt huvudet. Jag går och mumlar på danska vad jag än gör. Det blev riktigt pinsamt på min cykelväg till skolan imorse. Jag har en vana att alltid sitta och mumla eller nynna för mig själv när jag cyklar. Imorse var det hela den danska grammatiken jag drog igenom högt och tydligt för mannen på cykeln bredvid mig. Upptäckte honom inte först efter 50 meter, då var det för sent. Riktigt pinsamt! Aja, nu fick han iaf nåt att berätta för kollegorna på jobbet, om de danska psykot på cykel som pratar med sig själv.. Jag.

Jag har levt på Drick-yoghurtar dom senaste dagarna, ni vet sånna där man skakar och sedan dricker. Det har blivit en sådan vana nu, att jag skakar allting innan jag äter det. Min syster trodde jag var knäpp imorse när jag stod och skakade bananen innan jag öppnade den..

Jag sitter och kollar på So you think you can dance, i juryn där så sitter de ju en norsk, en svensk och en..dansk.. GU jag smälter! danska är så himla fint! Jag blir alldeles skakig i hela kroppen när jag hör det! Mer mer mer! Längtar tills det är auditions i köpinghamn!

Jag skulle ringa min kompis förut och gjorde misstaget att slå ett nummer fel, så hamnade någon helt annanstans. Det är inte första gången jag ringer fel. Och det blir lika pinsamt varje gång. Jag ringer, någon helt annan svarar, och jag blir genast helt stum i luren. Jag blir så förvånad över att det inte är personen jag förväntat mig ska svara som svarar så jag får inte fram ett ljud. Tillslut så börjar ju personen i andra sidan luren ropa " hallå", men inte först efter tredje hallå:et kommer jag på att jag kanske borde säga något. Men då är det liksom försent, jag menar, vad är de för efterblivna personer som svarar efter tre hallå? Så jag väntar till 5:e hallå:t sen slänger jag på luren.

-Så nästa gång det ringer till er och det enda ni hör i luren är några nervösa andningar, då är det nog jag som ringt fel igen.

Det blev en riktig långfika, från 3 till halv 7. Härligt att bara få sitta och prata av sig innan man skiljs åt vid lovet. Jag tänkte på en grej när vi satt och pratade. Så fort någom säger något roligt så skrattar ju liksom alla andra, utom jag. Jag är ingen skrattare, ingen HAHAHAHA skrattare iaf. Istället ger jag ifrån mig ett litet ljud, ett " Tss!"  Jag vet de låter jätte skumt, men de låter inte alls så dumt när jag säger de, låter lite som ett kvävt skratt på nåt sätt.

Jag gjorde nyligen ett tappert försök att ta mig ytterligare ett steg in i vuxenvärlden, genom att beställa en grej från internet, helt själv. Det gick inte så bra.. jädrans vad massa grejer man ska fylla i. Personnummer och skit, sånt kan ju inte jag! Jag vet inte hur det gick tillslut, jag godtjände leveransen men sen var de nåt mer man skulle fylla i som jag inte fattade, så jag sket i de. Ska bli väldigt spännande att se om jag får hem nåt! Jag visar vad det är då! Undrar om jag äns betalade för det.. Jag tror jag väntar lite med att berätta för mamma vad det är jag gjort, får se hur de går först.

Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker undvika det,  eller vilken tid det är av året, jag går alltid runt med rivsår på kroppen. Alltid finns de där, nånstans. Försvinner dom gamla kommer nya. Vet inte hur jag lyckas. Jag ser ju helt misshandlad ut ibland. Värst är när jag får i ansiktet. Men hur lyckas jag få alla dessa märken då? Ja dom i ansiktet kommer oftast till genom buskaget jag måste cykla igenom på mornarna, ibland blir de lite för trångt och jag får grenar i ansiktet vilket resulterar att jag kan komma med blodsår till skolan, najs jag vet. Just nu är det mina händer som har fått tagit smällen, har ganska nyligen haft utslag på händerna, sen har jag kliat vilket nu efter lett till att jag har rivsår ända ut i fingertopparna. Brukar göra några misslyckande försök med att sminka över såren, det går sådär, ömmar bara mer. Ett annat mål för mars kanske vore att försöka hålla sig skadefri?

Gu va fjolligt det känns att ha med sig hårvolym-tången tilll skolan idag. Men jag måste! Hatar tisdagar för jag har alltid en sån riktig bad-hair-day då. Jag förstår inte, de är precis som mitt hår vet när det är tisdag och så ser de till att lägga sig helt fel och bli alldeles platt och ja, usch! De brukar klara sig bra till lunch men sen efter, då är de knappt så jag vågar visa mig ute längre. Men idag ska de bli bättre ordning, har med både borste, kam ,hårspray, mousse och som sagt, volym-tången. Herregud, jag måste försöka vara lite diskret med det här. Tittar man ner i min väska skulle man ju kunna tro jag ska på bal eller nåt..

En av mina bästa egenskaper, jag är expert på att hitta folk! Jag borde bli detektiv eller nåt. Okej, de här är en lång historia, men jag har i 2 månader försökt få tag på en tjej, eftersom jag behöver en viss information hon har. Det är en tjej som jag såg under Bulgarien-resan i somras. Det enda jag visste var hur hon såg ut, och så råkade jag veta att hon bodde i Östersund också eftersom jag råkat se de på hennes väsk-lapp. Men den lilla informationen lyckades jag spåra upp henne helt, och nu sitter jag här med hennes e-mailadress och väntar på att hon ka logga in. Yes!

Det är en lång historia om hur jag hittade henne, men använde mig av massa olika sajter, som Ving.se, bilddagboken.se, lunarstorm.se, hitta.se, birthday.se och massa annat, sen fick jag prata med några av hennes släktingar och sånt. Jag vet det låter desperat men jag behöver verkligen prata med den här tjejen. Föresten tycker jag att det är lite kul att leka detektiv, det är spännande, en utmaning, och lyckan är stor när alla puzzelbitar plötsligt faller plats och man hittar det man söker.

Shit va pinsamt.. nu har jag gjort de där som alla gör en gång i livet. Skickat fel sms till fel person. Jag skulle skicka det här till min kompis uppe i vemdalen:

Men istället skickade jag det till en annan kompis, en killkompis som jag inte har så bra kontakt med längre, men som jag dock råkar veta också är och åker skidor just nu. Fan va pinsamt.. Första sms:et nånsin jag skickar honom och då frågar jag om söta liftvakter. Och jippi, nu vet han vilken desperat jävel jag är som kollar in liftvakter. Han har inte svarat än så nu ska jag frösöka knåpa ihop ett kortfattad förklaring till de här..

 Jag vet jag lovade att ta med kameran till skolan idag och få fota men asså sorry, kameran totalvägra fungera, så typist! Jag fick ta kort på bara mig här hemma sen. Visst är jag snygg? Hahaha, jag har faktist gjort den här masken själv, använde den på föreställningen/uppvisningen idag. Blev ganska ballt faktist, jag älskar allt som är mystiskt.

Vi bor ju i ett hyreshus, och ägarna till det har i över ett år försökt få det sålt. I över ett år har det kommit och gått spekulanter för att kolla på huset. Jag tycker inte om att ha främmande folk går runt och snokar i vårt hem, och i mitt rum dessutom! Man känner sig otroligt dum. Dom senaste gångerna har jag bara suttit knäpptyst i ett hörn i köket medan dom har varit här. Jag är inte tillåten att säga något längre, inte efter den gången en spekulant hade kommit fram och frågat mig om jag trivdes och jag svarade Nej. Men vadå? Jag var ju ärlig! Tänkte inte sitta där och ljuga heller. Men okej, jag kan väl medge att det kanske inte direkt var nödvändigt av mig att sitta och rabbla upp alla brister på huset. Pappa stoppade mig i alla fall innn jag hann berätta om fyllegubben i huset brevid.

Okej, de här är inte likt mig. Jag brukar ha så himla höga krav när de gäller killar. Men nu på senaste tiden har jag gått och blivit väldigt förtjust i en, ja helt vanlig kille. Eller nej, han är värre än vanlig. Han är en riktig tönt!! Jag menar de, en riktig mes. Han är inte ens snygg! Men ändå dras jag till honom på något sätt. Blir så förbannad på mig själv, vad sjutton ser jag hos den där? Jag vet inte.  Lite söt kanske han är..? Nej, inte ens det. Tror de började på den där festen för flera månader sen, då vi snackade lite. De var också då jag upptäckte hur himlans trevlig han var! Verkligen jätterar! Men höll mig undan från honom eftersom jag inte tyckte han hade utséendet med sig. Men sen har jag hört att han tydligen gillar mig och ja, som tjej blir man ju alltid lite smickrad.. Men nu kan jag inte sluta tänka på honom! Gah, hjälp mig! Jag vill inte gilla honom, vill inte, vill inte!!

Hehe jag är snart sjutton år och fortfarande typ oskuld vad de gäller bankomater. Haha! Har tagit ut pengar från en bankomat 2 gånger.. och då ena gången med mamma och andra med en kompis. Idag fick vi 3 timmars tåltimma så stack upp på stan för att fynda de sista ur mellandagsrean. Jag köpte som vanligt på mig alldeles för mycket och var tvungen att gå till baknomaten för att ta ut pengar. Tur att jag hade en kompis med, annars kunde de gått illa..


De började med att jag lyckades pilla in bankomatkortet i luckan där kvittot skulle komma ut ur.. Men min kompis hann i sista sekunden få ut de igen. Sen när jag hade stoppat in kortet rätt så tryckte jag på klar, för jag tyckte jag var klar, med den delen. Men de skulle man tydligen inte göra heller. Först skulle man tydligen slå in sin kod. Tror ni jag kunde den eller? Haha, fick ringa mamma. Tillslut så fick jag rätt kod och lyckades också få ut rätt antal pengar. Men även där var de tur att jag hade min kompis med mig för när väl pengarna kom så hade jag hunnit vända mig om och börjat gå därifrån utan dom. Haha. Så lyckat! Men jag ska försöka hinna lära mig tills jag fyller 18 i alla fall..

Jag blir alltid så galet glad när jag öppnar brevlådan och ser mitt namn på ett brev. Det spelar ingen roll om de är ett vykort eller en bara ett vitt kuvert med siffror i, jag reagerar på samma sätt ändå " Va?! Ett brev? Till mig?! Wow.." Lycklig som ett barn traskar jag sen in i köket och sliter upp brevet med all den kraft jag har. Även fast jag redan sett att de står Nordea på baksidan av brevet så är de ändå med stora förhoppningar jag öppnar brevet. Vem vem, nångång kanske de inte bara är siffror där i, dom kaske skickar med ett sudd eller nåt..

Det är sällan man ser tjejer i flätor nu för tiden.. Undrar varför, de är något dom flesta passar i. Jag bär ofta flätor. Ibland ganska långa spända Ida-flätor och ibland kortare som jag tovar upp. Brukar bli den där lite busiga looken som jag gillar. Tycker flätor är ett jätte bra alternativ så här på vintern då håret inte alltid vill ligga som de ska hela dagen. De passar dessutom utmärkt under både mössa och pannband.