En liten fånig ovana jag har, och som jag har haft i flera månader nu är att jag alltid, i alla oanade lägen utbrister " Det var inte jag! ". Jag vet inte varför jag säger det jämt, har blivit en vana liksom. Tror jag säger det för säkerhets skull liksom, kanske för att jag är storasyster och storasystrar jämt får skulden för allt som händer här hemma. För det är bara här hemma jag säger det som tur är. Det kan räcka med att någon utbrister " Jessica! ", och som på beställning säger jag "Jag har inte gjort nåt! ". Eller om en vas krossas i andra sidan lägenheten " Det var inte jag! ", eller vi hittar en död fisk i akvariet, " Det var inte jag ". Någon går in med foten i dörrkarmen, " Det var inte jag! ". En bok ramlar ner från bokhyllan, " Det var inte jag ".

Det allra löjligaste hände idag när telefonen ringde, då jag efter en signal, utan att tänka på det, skriker " Det är inte jag! "