Ni kanske har noterat att headern här på bloggen har ändrats lite, nu heter de
" Once upon a December" istället. De är titeln ur en av låtarna från min favoritfilm Anastacia. Tycker den är otroligt vacker och det här är en helt otroligt fin scen.

Ni vet de där lilla skolprojektet vi håller på för fullt och filmar in till engelskan... De var ju något vi bara trodde skulle visas upp inför klassen så vi har inte tagit de sådär jätte seriöst.. Mest flummat runt och försökt göra de så komiskt som möjligt. Så idag fick vi något som kan uppfattas som ett chockbesked.. Lagom till dagen filmerna ska visas har våran skola hyrt in en hel jävla biograf och sen ska Alla estetare (alltså inte bara klassen) sitta och kolla på filmerna tillsammans! Fy fan.. fattar ni vilken mardröm? Att se sig själv på den där stora vita duken och dessutom höra sig själv prata engelska så de dånar i hela salen... guu vilken skräck!

Jag tror de är dags att lägga manken till vad de gäller de där tydligen ganska så stora projektet.

Nostalgi! Det här är 90:tal och barndom så de skriker om de! Oj vilka minnen man har till den här låten. Jag minns 1999 då den här var som populärast, alla kunde den. Och så stod man där på rasten i skolan och sjöng " om du var min du var min, du vara bara min och jag var din jag var din, oh ohooh!" samtidigt som man gjorde häftiga handrörelser till. Det var också den här man stod och mimade till under roliga timmen och som fick hela golvet att fyllas av folk på discon.

 

Lite svårt att förstå nu hur den här låten kunde sälja guld för bara 9 år sen. Försök bara att tänka er in i tanken att någon skulle ha en hit med den här låten idag. Jag tror inte ens små sjuåriga tjejer skulle nappa på en sång med raderna
" Kan inte tänka på annat än bara dig, tjola hopp tjola hej!"

Jag får ta och beklaga mig för den stackars människa som har namnsdag idag, Klemens. Ursäkta men jag blev lite full i skratt när jag läste almenackan och det där namnet, hade aldrig hört de förut. Och tur var väl de, jag vet inte hur jag skulle reagerat om någon kommit fram och presenterat sig med de namnet. Seriöst de var de fulaste namnet jag hört! Jag har kollat upp de och märke att det är ytterst få som har fått de som tilltalsnamn ( 2003 var de 2 st som fick de) så chansen att någon läser detta är inte så stor.

Jag får även passa på att gratulera min kära vän Johanna som fyller 16 år idag den 23:e! Massor av Grattis till dig! 
 Sen får jag väl ta och gratulera mig själv också som faktist fyller 17 minus 4 månader exakt idag ;)Och så är ju de ju bara en månad kvar till bästa och mysigaste dan på året, dagen före julafton!

Det blev en språngmarsch till bokhandlarn under lunchen idag. Jag vet inte hur många elever vi mötte på vägen dit som alla kom med en lika stor kasse och en lika stor bok uniti. Haha! Alla älskar verkligen Harry potter, och vi stötte på ett stort gäng klasskamrater i kön till kassan. Jag fattar inte varför jag skulle köpa min bok idag..kommer ändå inte läsa den på evigheter. Jag törs inte! Inte sen jag läste 6:an.. fan den läbbigaste veckan någonsin. Mina nerver kommer gå sönder när jag läser den här. Men samtidigt vill jag inte vänta för länge, för jag vet att just nu, i detta ögonblick ligger hälften av mitt kompisgäng och läser för fulla muggar och imorrn kommer dom till skolan och ska diskutera.. så på nåt sätt får jag ju reda på hur de går ändå.

Det är den här skivan som missbrukas mest i min stereo just nu. Vacuum- Your whole life is leading up to this. Det är verkligen den perfekta plattan om man som jag känner sig lite smådeppig under sånna här sena höstkvällar. Igår hade jag en riktig Bad day och då var de superskönt att  på kvällen släcka ner i hela rummet, låta fönstret stå på glänt och sen bara luta sig tillbaka medan låtar som Sea of silience, Mind your mind och In the dirt spelades på lagom volym. Kanske ingen musik som får en glad precis, men det är inte alltid man vill vara glad heller, det finns faktist stunder då det kan vara skönt att få vara lite deprimerad, eller bara allmänt nere.

Såhär ser omslaget på min nybrända platta ut. Jag satte ihop en till nu i helgen. Eftersom jag inte har datorn i mitt rum så brukar jag bränna ner den bästa musiken på skiva och spela i stereon. Blir lite bättre sound då också. Jag vet inte hur många egna cd skivor jag har nu, de har nog blivit ett par stycken. Alla har dom olika namn och olika omslag, de är kul att pyssla med musik på de viset. Tror detta kommer bli årets julklapp från mig i alla fall.

Vi har fått en hemuppgift till musiken på måndag. Vi ska ta med en låt vi gillar och presentera den för klassen. Jag upprepar, EN favoritlåt, en!! Hur sjutton ska de gå till? Jag håller på at bryta ihop här hemma, på grund av beslutsångest! EN låt, liksom, de går inte att välja! Ni som har läst min blogg ett tag, tänk efter, hur många gånger har jag inte skrivit " åh de här är min absoluta favoritlåt!"?  
Rätt många gånger. Och nu ska jag välja ut En! Låten jag lyssnar på mest just nu är ju " leave right now" med Will som jag berättade om nedan. Men den vill jag inte ta med.. känns pinsamt på nåt sätt att ta med en smörsångsarlåt. Har ingen lust at bli mobbad för min musikstil, hade jag inte varit rädd för de hade jag kunnat tagit vilken som helst, typ som nån av dom där gamla ryska hitsen jag lyssnade på ett tag, spelar jag upp en sån för klassen nu skrattar dom ihjäl sig.

Det här är min nya baby och min nya musikdrog, Will Young. Hans låtar har gått repeat hela kvällen här hemma, och jag har blivit farligt beroende. Men den här  låten " Leave right now" är nog ändå favoriten, så himla undrebar! Och videon är så sjukt snygg, för att inte tala om Will själv då... mums!

Självklart kollade jag Älskade Astrid Lindgren på tv4 igår, och självklart kunde jag inte hålla tårarna tillbaks. De räcker bara med att någon nämner Bröderna lejonhjärta för att de ska brista för mig. Men de var inte bara därför jag började gråta. Jag blir  så rörd av att se Astrid, och så blir jag stolt, stolt över att vara svensk! Hon måste varit den smartaste och snällaste svensk som nånsin funnits.

Var inne på aftonbladet och läste lite idag, där hade man tydligen också fått rösta på sin Astrid lindgren favorit.

Pippi (21.7 %)
Emil (27.8 %)
Ronja (7.5 %)
Mio min Mio (4.0 %)
Bullerbyn (5.7 %)
Bröderna Lejonhjärta (8.7 %)
Madicken (3.7 %)
Lotta  (2.7%)
Karlsson  (1.9 %)
Saltkråkan (13.2 %)
Kajsa Kavat (0.8 %)
Nils Karlsson Pyssling (1.0 %)
Någon annan (1.3 %)

Jag blev lite förvånad att Emil vann, trodde han skulle komma 2:a och Pippi skulle vara först. Att Saltkråkan och Bröderna Lejonhjärta ligger bra till är jag inte så förvånad över precis, de är ju verkligen klassiker. Om nån frågar mig vilken jag har som favorit kan jag inte svara, de går  bara inte!! När jag var riktigt liten var de Pippi som gällde, sen var de Madicken och Barna i Bullerbyn. När jag blev lite äldre gillade jag Lotta. Men favoriter just nu, de blir nog  Vi på Salkråkan och Bröderna Lejonhjärta. Fast.. skulle någon fråga, då skulle jag nog svara Pippi.. för att de var den jag fastnade för först liksom.

Det finns faktist en Astrid Lindgren saga jag inte tycker om, en jag gärna hade klarat mig utan i alla år. Och det är Karlsson på taket. Okej själva sagan är de väl inge fel på.. men Karlsson. Han är ju bara dum, snål och egoistisk. Tur att han inte kom högre upp på listan, men tycker endå de är lite nedrigt att han hamnade före Nils Karlsson Pyssling som är en riktig förebild för vad fin vänskap är.

Bortser man från Harry Potter så har jag inte läst särskilt mycket böcker, nej jag är ingen läslus alls egentligen. Jag har så svårt att ta till mig böcker, att leva mig in och beröras av dom. Till skillnad från musik och film som jag både kan gråta och skratta  högt till. Men i fredags hände något konstigt.. jag hade på dagen varit i skolbibloteket och lånat boken " jag saknar dig, jag saknar dig" för vi hade i svenska uppgift att läsa en bok. Sen är jag kom hem på eftermiddag läste jag circa 50 sidor, tyckte den var bra, la ifrån mig den och fortsätte sedan på kvällen igen. Då läste jag 200 sidor, non stop!
Det hade stått  i en recention på baksidan att man inte skulle kunna lägga ifrån sig boken, att man skulle beröras på djupet och att man skulle gråta. Det där var ingen jag hade trott på. Gråta åt en bok, de kan man väl inte?
Haha snacka om att jag fick äta upp de där. Jag har aldrig gråtit så mycket!!! Sidorna var alldeles våta och och jag förbrukade flera paket näsdukar. Jösses asså.. Samtidigt som jag älskade boken så ville jag bara riva sönder den i småbitar för att den fick mig att må så här. Lägger man ihop alla tårar jag gråtit över kärleksfilmer ( och de är många) så kan de i alla fall inte mäta sig med hur mycket jag har gråtit över den här boken. Den är helt underbar. Nästa person jag möter som inte har läst den vill jag bara trycka upp mot en vägg, slå boken i skalen på, och säga; Läs den!
De är verkligen en bok alla borde läsa och ta lärdom av. Det handlar faktist om en sann historia också.

Jag kanske borde berätta lite vad den handlar om då. Det är enkelt. Det handlar om 2 tvillingsystrar, som springer över en väg, den ena blir påkörd, och dör. Boken handlar om den andra tvillingen och hennes kamp att återhämta sig efter det här. Ja, de är så sorgligt så de är inte sant. Som när hon är på sjukhuset och just har fått reda på att hennes syster dött, och hon måste gå in och säga farväl. Eller när hon ska berätta för alla klasskompisar, eller ännu värre, för han som körde på henne, som också råkar vara deras brorsas kompis.
Det kanske är svårt att förstå och ta till sig när jag bara berättar såhär, men läser ni boken förstår ni. Den som kan läsa den här boken utan att gråta en tår borde få medalj, men samtidigt ska man nog vara gjord av sten för de.

Tragedin vid den finska skolan idag har fått mig att tänka tillbaks på något liknande som hände för 30 år sen. Då 16:åriga Brenda Ann Spencer en måndagmorgon i San diego USA, bestämde sig för att ta med sig geväret till skolan. Hon la sig sen på skoltaket och väntade. När elever började strömma in mot skolan började hon skjuta, hon hade ihjäl 2 stycken och skadade 9. Men det som nästan har fått mest uppmärksamhet är vad hon hade att säga till sitt försvar. När polisen sen efter frågade henne " Why?" sa hon bara:


Den är just den repliken och den historien som Bob Geldof och hans band gjorde en hit på samma år. -I don´t like mondays. Jag tror det här kan vara en av dom bästa låtar som nånsin har skrivits, så jag ber er, lyssna! Texten är helt otrolig och berättar precis hur de gick till.  Den är också ett bra exempel på vad som har hänt idag, även om den nu skulle heta " I don´t like wednesdays"

Mer om massakern : http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1190466.ab

 Jag har blivit farligt beroende av den här låten. Seriöst, det här måste vara bland det vackraste som nånsin skrivits. Jag bara ryser i hela kroppen!

Jag bara älskar den här supersköna versionen av låten" Stand by me". Man får sådan mysig kvälls-känsla i hela kroppen av den. Verkligen perfekt för att få igång lördags-gunget med. Det är lite rapp i början men de försvinner för det är ingen rapplåt, det lovar jag. Egentligen så tänkte jag lägga upp videon men asså, fy det är rena snuskvideon så det fick bli bara texten.

Ni minns hur jag berättade att jag hade lektioner i dans förut, på estetiskt orientering, och hur mycket jag tyckte om att dansa. Well, nu har jag inte dans längre ,utan musik istället. Så nu har jag gått och blivit musikberoende. Sjunger hela tiden och trummar på typ allt haha. Det är speciellt en låt som jag blivit beroende av, Phil collins tolkning av You can´t hurry love! Jag tycker den är helt underbar! Det var också den låten jag pratade om igår att jag sjungit i skolan och att det faktist låtit okej, men det här är ju en sån här låt som faktist dom flesta klarar av att sjunga, iaf refrängen. Tycker texten är helt klockren! Passar så bra in på livet som ungdom liksom. Ja, det är bara att lyssna, har ju lagt låten i bakrunden här.

Jag är den där typen som alltid står och smygmimar istället för att sjunga i kören. Och den där som inte ens vågar sjunga högt för sig själv i duschen. Så fort de blir på tal om sång så säger jag automatiskt " Men jag kan inte sjunga..". För de vet jag att jag inte kan, har aldrig kunnat och kommer aldrig kunna. Men så ibland sker de ju situvationer då man nästan blir så illa tvungen. Som när man ska berätta om en speciell låt man har hört på radion och kompisarna inte vet vilken man menar. "Men sjöng då" säger dom, och eftersom man gärna vill att dom ska förstå vilken låt de är man menar så har man ju nästan inget val. De var en sån situvation jag hamnade i idag, " Men sjung då!". Så jag sjöng ju,  först lite tyst och sen när jag lite högre när jag kände att de faktist inte kom några falska toner. Men jag trodde hur som helst att det var jätte dåligt  så jag blev lite förvånad när min kompis efteråt bara satt och gapade " Men du kan ju sjunga!! Jag vill höra mer!" sa hon. Jag trodde, och tror fortfarande, att hon skämtade. Men hon var helt estatiskt, bara för jag hela tiden sagt att jag sjunger så dåligt. Egentligen så borde hon ju veta eftersom hon håller på med sång själv och sjunger jättefint. Men nåja, jag kanske inte behöver lägga musikdrömmarna Helt på hyllan i alla fall.

Det jag kallar för bra musik, är sån musik som man kan njuta av samtidigt som man gör något annat. Musik som man kan slappna av till men endå koncentrera sig. Det är ofta sådan musik jag sätter på när jag tex ska plugga eller skriva blogginlägg. Jag vet inte om det bara är något jag inbillar mig själv, men jag tycker faktist att det går lättare att skriva till en viss musik,
Musik jag gillar är ofta pop eller techno men inget av de funkar att skriva till, som exempel på låt kan jag ta Christina aguileras Carwasch. Den är ju skitbra, men funkar inte alls att plugga till. Nej bästa musiken för mig då är ofta sånna här riktiga powerballader, eller bara ballader i allmänhet. Det får inte bli för lugnt och njutningsfullt. Lite lagom sådär. Lagom lugnt för att man skla kunna skriva i takt me musiken liksom.

Nä det här är inte samma kille som jag skrev om i inlägget innan, även fast de ser ut lite som de haha.


Jag kollade tv-tidningen idag och såg att det skulle gå nån mini-film kallad cyber seduction på 5:an ikväll. Jösses vilka gamla minnen som dök upp när jag sen kollade rollbesättningen och såg att det var Jeremy Sumpter som hade huvudrollen. Det var fyra år sen nu, som syrran bestämde sig för att hyra hem filmen Peter Pan. Och att jag mot allt förmodan bestämde mig för att kolla. Sen efter satt jag som förtrollad. Tyckte att killen som spelade Peter Pan, dvs Jeremy, var den vackraste jag nånsin sett.  Det var början på min andra stora crush, efter Orlando Bloom såklart, haha! Men seriöst, var helt besatt av honom i ett halvår. Tror att jag fortfarande har lite bilder kvar av honom faktist. Men dom är ju från när han var 14 typ. Så jag ska absolut kolla filmen ikväll ,ska bli jätte spännande o se hur han ser ut nu!