Bortser man från Harry Potter så har jag inte läst särskilt mycket böcker, nej jag är ingen läslus alls egentligen. Jag har så svårt att ta till mig böcker, att leva mig in och beröras av dom. Till skillnad från musik och film som jag både kan gråta och skratta  högt till. Men i fredags hände något konstigt.. jag hade på dagen varit i skolbibloteket och lånat boken " jag saknar dig, jag saknar dig" för vi hade i svenska uppgift att läsa en bok. Sen är jag kom hem på eftermiddag läste jag circa 50 sidor, tyckte den var bra, la ifrån mig den och fortsätte sedan på kvällen igen. Då läste jag 200 sidor, non stop!
Det hade stått  i en recention på baksidan att man inte skulle kunna lägga ifrån sig boken, att man skulle beröras på djupet och att man skulle gråta. Det där var ingen jag hade trott på. Gråta åt en bok, de kan man väl inte?
Haha snacka om att jag fick äta upp de där. Jag har aldrig gråtit så mycket!!! Sidorna var alldeles våta och och jag förbrukade flera paket näsdukar. Jösses asså.. Samtidigt som jag älskade boken så ville jag bara riva sönder den i småbitar för att den fick mig att må så här. Lägger man ihop alla tårar jag gråtit över kärleksfilmer ( och de är många) så kan de i alla fall inte mäta sig med hur mycket jag har gråtit över den här boken. Den är helt underbar. Nästa person jag möter som inte har läst den vill jag bara trycka upp mot en vägg, slå boken i skalen på, och säga; Läs den!
De är verkligen en bok alla borde läsa och ta lärdom av. Det handlar faktist om en sann historia också.

Jag kanske borde berätta lite vad den handlar om då. Det är enkelt. Det handlar om 2 tvillingsystrar, som springer över en väg, den ena blir påkörd, och dör. Boken handlar om den andra tvillingen och hennes kamp att återhämta sig efter det här. Ja, de är så sorgligt så de är inte sant. Som när hon är på sjukhuset och just har fått reda på att hennes syster dött, och hon måste gå in och säga farväl. Eller när hon ska berätta för alla klasskompisar, eller ännu värre, för han som körde på henne, som också råkar vara deras brorsas kompis.
Det kanske är svårt att förstå och ta till sig när jag bara berättar såhär, men läser ni boken förstår ni. Den som kan läsa den här boken utan att gråta en tår borde få medalj, men samtidigt ska man nog vara gjord av sten för de.