Det skrämmer mig


Jag har alltid sagt att jag inte vill skaffa barn. När jag säger att inte skaffa barn, då menar jag det bokstavligt talat. Jag vill inte "skaffa", alltså vara gravid och föda. Däremot så vill jag ha barn! Det är faktist skillnad! Dock skulle ingenting fungera utan det andra.. därför är jag delad. Läste en artikel på Aftonbladet om en författare i Frankrike, hon ångrar att hon skaffade barn och listar nu upp nackdelarna med att ha barn i en bok. Hon nämner ingenting av det jag fruktar, graviditeten och förlossningen. Utan istället de som kommer efteråt, det jag ser fram emot. Att ta hand om barnen och se dem växa upp, det måste vara underbart! Men jag kommer nog aldrig få se mina barn växa upp, den här skräcken för att föda lägger sig nog aldrig.

En sån där privat grej..


Okej.. nu har vi kommit till en sån där sak som jag egentligen inte vill prata om i bloggen men som jag känner att jag behöver skriva av mig om ibland.. Öhm.. jo..  så här..Det finns en kille... som jag vet gillade mig ( fy fan va töntigt det här inlägget kommer bli) för rätt länge sen. Jag gillade honom också lite grann. Men sen skaffade han tjej så då tänkte jag inte mer på honom på några månader eller så. Nu här i veckan har jag sett att han börjat kolla på mig igen, exakt sådär som han gjorde för typ ett halvår sedan. Jag tyckte de var konstigt eftersom, han har ju tjej. Men så idag fick jag reda på att dom tydligen precis gjort slut. Såå..  Är jag en jättehemsk människa om jag säger att jag är glad över detta? Fy jag känner mig hemsk. Jag gillar inte den här killen så mycket att jag känner att jag vill starta något med honom. Jag gillar bara tanken på att han är singel liksom.

Jag - hjärta - slott


Vet ni vad som skulle vara riktigt kul? Att åka på en slott-turné! Bara åka runt i Sverige och Europa och kolla och gå in i alla slott som finns! Jag älskar slott! Det är så mysigt och romantiskt och häftigt och åååh! Jag tänker inte på att jag faktiskt åker förbi ett slott varje dag på väg till skolan. Jag vet att Örebro-slottet är både vackert och stort men jag ser det inte som ett slott längre. Det har blivit sådan vana att det står där så man tänker bara inte på det längre. Har varit inne flera tusen gånger och numera klagar man bara över de långa trapporna när man går där. Jag vill se nya slott. Titta på på det på bilden ovan, ett slott i tyskland. Åååh så vackert! Med tinnar och torn och allt!

Den där Oliver..


Idag är det Oliver som har namnsdag. Det är nånting speciellt över det namnet, Oliver. Jag har aldrig riktigt förstått vad. Jag har en kusin som heter Oliver, och så fort jag nämner honom för nån tjejkompis så får jag alltid, precis alltid, samma reaktion:" uuhh,  jasså Oliver säger du? Är han snygg?". Och då har jag ändå fyra till killkusiner, men den reaktionen får jag inte om jag nämner någon av dem. Det är bara när det är Oliver. Jag förstår inte.. vackert är väl ändå inte namnet? Så vackert att man tror att alla som bär namnet kommer vara skitsnygg liksom? Värsta fördomsfullt..

Au pair?


Åh vet ni vad jag vill göra i sommar? Jag vill vara Au pair! I Danmark ( förvånad någon?)! Men det vore så perfekt, jag kunde lära mig danska och få erfarenhet som förbereder mig på det jobbet jag drömmer om i framtiden. Jag har velat bli Au pair länge, men aldrig att jag skulle vilja vara det i USA, aldrig! Skulle vara England isf, men Danmark tycker jag låter bra nu. Nära och välbekant. Men undrar om det går att vara Au pair bara över sommarn..? Egentligen så borde det ju, de är ju då barn är lediga och föräldrar behöver extra hjälp. Men hjälp vilket stort steg det skulle vara, att bo själv i ett annat land. Samtidigt hur kul som helst! Jaja, drömma kan man ju..

Jag tror det beror på luggen


Det hände en konstig grej i matkön idag, det bjöds på frukt och eftersom jag inte var särskilt hungrig bestämde jag mig bara för att ta en banan till lunch. Medan jag står och väntar på att det ska bli en lucka till bananerna så kommer det en kille och ställer sig brevid mig. Står där en stund men tillslut öppnas en lucka och jag kliver fram, likaså gör han. Precis när jag ska sträcka mig efter en banan som ligger brevid brödet frågar han" vad ska du ha?".  Jag fattade ingenting. Varför behöver han veta de? Tänkte han ge det åt mig då eller? Stod en halvmeter från disken så tror jag skulle klarat att ta de jag behövde själv. Jag blev så himla chockad över den frågan och visste inte vad jag skulle svara. Mumlade nånting som lät ungefär " ehm.. hum.. va.. .öhh.." innan jag tog en banan och kutade iväg. Nu efteråt har jag kommit på att det hade nog varit mindre pinsamt genom att bara säga " En banan tack".

Chilichoklad


Nya trenden för choklad i vår ska ju vara med chilismak. Det låter ungefär lika smarrigt som kaviar med banansmak tycker jag. Seriöst, kan det vara gott?  Det konstiga är att, alla som har smakat det här, chili-chokladen, påstår faktist att det är hur gott som helst! Så nu är jag jätte nyfiken. Jag förstår verkligen inte hur det kan vara gott,  chili är ju mat liksom, choklad är godis. Hur sjutton får man det att gå ihop till nåt gott? Det är ju precis som att göra geléhallon med smak av basilika :P

Jag studerar frivilligt

image864

Jag tycker jag är sjukt duktig. I 2 timmar satt jag denna eftermiddag och bara pluggade, skrev färdigt hela 2 skolarbeten! Och efter att jag blivit klar, vet ni vad jag gör då? Jo då fortsätter jag plugga, på eget initiativ, med min danska. Jag ska kunna prata danska flytande till sommaren. Om det så är de sista jag gör. Jag blev just färdig med en halvtimmes kurs, det gick ganska bra faktist. Hade 88 % rätt på slutprovet. När jag säger att jag pluggar danska på egen hand såhär då menar jag verkligen att jag pluggar och lär mig danska. Jag sitter då bara inte o läser danska nyheter och försöker gissa till mig orden. Utan jag tar faktist riktiga kurser, sitter med hörlurar på och kör uttalningskurser och stavkurser.

Kalla mig galen, men jag gillar det. Språk är bland det roligaste som finns!

Nu lär jag mig danska, på riktigt.

Ingenting är omöjligt, visst är det så man säger? Nu har jag bestämt mig, jag ska lära mig danska. Eller egentligen bestämde jag mig redan igår kväll, hittade värsta bra sajten som ger ut gratiskurser i danska och massa språk. Skitbra! Jag provade sen att säga ett par meningar och faktist så lät det riktigt bra. Alltså jag ljuger inte när jag säger att jag lärde mig nog mer danska på en kväll igår, än vad jag lärde av tyska på ett år i skolan. Jag skojar inte! Jag vet hur man räknar, beställer in mat, bokar hotellrum, handlar, hälsar och ja, baserna.


Det finns så många otroligt snälla personer som också har lagt upp sånna här videor på youtube. - Learn danish, där man helt enkelt får höra orden och sen säga efter. Jag har kört denna ett tiotal gånger och nu kommer faktist alla ord ut på rätt sätt, tycker fortfarande de är lite svårt att få ut æ - ljudet dock.

Lugg?

lugg1

Jag har ju sidlugg i vanliga fall men imorse trixade jag med hjälp av spännen och hårspray fram så det blev, pannlugg. Dock på tok för lång, men jag ville prova. Har inte haft lugg sen jag var 11. Nu funderar jag på att klippa det igen, tyckte det var ganska snyggt, inte för att jag såg något men :P

lugg2

lugg3

En komplimang?

Klicka för att stänga bilden

Jag fick nyligen höra att jag har likadana ögon som sångaren i Tokio hotel.
Samma typ av blick tydligen...
- Jag vet inte hur jag ska tolka det..

Jag är extremt Inne!

Click for Full Size View

Perfekt, det är tydligen modert att vara blek i vår. Gör mig ingenting! Jag är blek som en pappersbit, och jag trivs ganska bra med det faktiskt. Tycker det är snyggt mot mitt svarta hår och någorlunda röda läppar.
Anledningen till att jag är blek är väl för att jag är den enda som Inte solar solarium, jag tvärvägrar! Det beror på att jag tycker det är svek mot den riktiga solen. Eller okej då, jag har sällskräck! Men vet inte om jag skulle solat solarium även om jag inte haft det, tycker de känns så fejk på nåt vis. Fördrar en solsemester isället. Man kan faktist fortfarande se bikinisträcken från förra semestern, i somras. Helt otroligt.

Något galet

Click for Full Size View

Jag fyller ju 17 snart här i dagarna, men eftersom jag inte önskar mig några presenter så hade jag tänkt göra något istället. Något annorlunda, nåt lite halvgalet. Förändra något, typ på mitt utseende. Kanske en tatuering eller nåt? Eller en piercing.. eller, nej vänta! Nu kom jag på de! Nu vet jag vad jag ska göra. Ja, jag ska göra det! Shit va bra det kommer bli!  Vad jag alltid, i hemlighet, önskat mig. De blir perfekt! Kanske inte det mest galnaste man kan tänka sig, men ändå. Folk kommer bli förvånade.

-Det är fritt fram att gissa vad jag ska göra föresten..

Haru fest eller?


Min lillasyster fyller som bekant 14 år idag, så ikväll har hon fest. Jag har mobbat henne hela dan och gått runt och frågat " Och när börjar kalaset då?". Hon blir skitförbannad, bara för jag kallar hennes fest för kalas. Jag tror de är det som är skillnad mellan henne om mig, hon är livrädd för att ha nånting som kan förknippas med barnsligt. Som när jag kom hem med min mimmitröja, hon trodde jag var helt galen. Skaru se ut som en bebis eller?! skrek hon.

Jag tror det är när man fyller 16 som man passerar den där gränsen då det helt plötsligt är okej att t.ex klä sig lite barnsligt igen, för alla vet ju att man inte är det på riktigt. Klär man sig så när man är yngre än 16 då tror ju alla att man fortfarande är kvar i 12:års perioden eller nåt. Det  handlar bara om att passera den där 16:års gränsen, sen är de fritt fram! De är den bästa gränsen jag någonsin passerat. - Jag ska på kalas om 2 veckor :D

Den där svartsjukan


Det finns en kille, som jag brukade gilla. Jag har alltså gillat honom, för typ, ett år sedan! Men jag gillar inte honom längre,  jag hatar honom. Tycker han är en stor idiot och dessutom asful. Men ändå fortsätter jag att hålla full koll på honom. Genom intrenet då, bilddagböcker och sånt. Jag vet inte varför jag gör det.. får ju inte ut nånting av det. Men de värsta är att, så fort han skriver om någon annan tjej eller nåt. Då blir jag genast grön av avundsjuka! Jag fattar inte, varför? Jag gillar ju inte äns honom! Ändå finns den där hela tiden, svartsjukan. Jag kan vara sur en hel dag bara för han har skrivit att någon annan tjej är snygg. Gah!

-Nästa gång jag ser honom på stan  eller nåt vill jag bara trycka upp honom mot en väg och säga till honom att inte äns titta på någon annan tjej först jag själv har skaffat pojkvän. Rätt ska va rätt.

Jobbdrömmar


1. Egen företagare

38 %

 

2. Fotograf / Filmare / Regissör

25 %

 

3. Designer / Formgivare

24 %

 

4. Webdesigner / Programmerare / IT-konsult

20 %

 

5. Psykolog / Psykoterapeut

20 %

 

6. Polis

19 %

 

7. Lärare på grund- eller gymnasieskola

19 %

 

8. Bartender

19 %

 

9. Journalist

17 %

 

10. Arkitekt/inredningsarkitekt

17 %


Det här är alltså enligt Aftonbladet dom tio i topp yrken som unga drömmer om nu för tiden. Jag är med på ungefär hälften av dom, skulle mycket väl kunna tänka mig fotograf, designer, polis, bartender eller journalist. Men resten, njaa.

Min högsta dröm för tillfället är nog att bli reseledare, faktist. Jag har funderat jätte mycket på det den senaste tiden. Det här är något jag egentligen velat ända sen jag varit liten, men drömmen om teater har alltid legat steget högre. Jag är inte så säker längre, jag brukar säga att reseledare är min plan B. Ni vet, när man utbildar sig till skådis måste man ju alltid ha en plan B, eftersom bara 5 % av alla skådespelare faktist lyckas. Jag vet inte vad som är A och B just nu. Som C ligger nog journalist-drömmen i alla fall.

Mitt mörka rum

 

Jag har kommit in i en sån där period igen då jag tycker om att stänga in mig i mitt rum om kvällarna. Där inne släcker jag alla lampor, låter fönstret stå på glänt och så spelar jag lugn musik i stereon. Så det blir bara mörkt, kallt och trist. Men jag tycker det är skönt, det är avslappnande och man får verkligen tid och ro att fundera över saker. Oftast blir det sånna där saker man egentligen inte vill tänka på man tänker på, saker som får en att bli deprimerad och ledsen. Men jag tror det är viktigt att ägna tid åt att tänka över sånna saker med, likaså att få gråta ut över sakerna. Det känns bättre, speciellt om man som jag  jämt går och håller allt inom sig, aldrig någonsin berättar för någon hur man egentligen känner. Då är det skönt att bara släppa fattningen om allting, låta tankarna gå som dom vill och låta tårarna rinna fritt. För i mitt mörka rum är det ingen som ser, hör eller känner något. Där får jag tycka precis hur mycket synd om mig själv jag vill.

Livet är en fest..



.. Ni vet, en sån där man spyr på.

Inte äns på msn tar jag första steget


Ni vet på msn, ibland när man loggar in, så ser man nån man vill snacka med direkt. Jag har nästan aldrig modet att själv starta upp konversation med den personen. Jag är så himla mesig så jag sitter jämt och väntar tills den andra personen säger Hej. Haha, så har det alltid varit, det är endast om jag vill nåt särskilt jag säger Hej först. Jag vet inte varför, jag tror det kan vara de att de känns om, är det jag som startar konversationen, då är det mitt ansvar att se till att det flyter. Löjligt jag vet. Men sån är jag i verkliga livet också, ser jag nån jag känner på stan vågar jag inte hälsa först den personen har hälsat först, haha.

Tema skådisar

Jag känner att väggarna i mitt rum skulle behöva en liten omdekorering. Just nu går dom i temat storstad med massa ja, storstadsbilder. Men jag skulle vilja ha ett nytt tema, tema skådespelare. Jag vill ha stora affischer på kända skådespelare genom tiderna. Det ska vara svartvita bilder. Tror de skulle bli hur snyggt som helst. Helst vill jag ha en stor poster på Heath Ledger. Denna skulle lätt få platsen över min säng:


 Men nu är bara frågan vart jag får tag på affischer? Jag tittade lite i Stockholm men hittade inga. Någon som har nåt tips om affärer som säljer posters?

Tidigare inlägg
RSS 2.0