Det kallas  Stockholmska.
Jag vet inte vad man ska jämföra den dialekten med, eller det är ju egentligen ingen dialekt. Stockholmarna själva tycker ju att dom pratar " normalt" och på flesta hörs det inte så mycket heller. Men när man kommer in i centrum av stan och stöter på en riktig nollåtta, och han sen bryter ut i riktig stockholmska, då kan man inte hålla sig för skratt. Det låter så snobbigt och samtidigt gnälligt på nåt sätt, i vissa utal kan det till och med låta lite som dom försöker sig på amerikansk brytning.
En kändis jag kom på som pratar riktig stockholmska är Magnus Uggla. Tänkte jag på när jag hörde honom prata i nöjesnytt i fredags. Kanske får man någon mer kommentar när han uppträder i Andra-chansen på Lördag, lyssna då i så fall!

Tänkte dra en liten snabbkurs i just Stockholmska här. Orden och citaten kommer från Telefonkatalogen, Adde Malmberg och Filippa.
Först och främst, som stockholmare behöver man aldrig ha något exakt svar på frågor. Antingen så frågar man tillbaks med ett " Dåra?" eller också svarar man bara med ett " Typ..". Inget krångel här inte.

Dom här fraserna blir min glosläxa den här veckan. Kan ju komma till användning.