Jag sitter här och är nästan alldeles svettig. Fy tusan vilken nervös kväll det har varit. Datorn bara la av vid 7-tiden förut. Vi provade allting men kunde inte få igång den. När pappa sa att det var nog hårddisken som hade kraschat höll jag på att börja gråta. Såg verkligen hur hundratals timmar av arbete med bilder, filmer och musik bara försvann och hur 3 års gamla minnen gick åt intet. Sen pratade vi om att vi troligen skulle behöva lämna in datorn hos en datatekniker imorgon och då började jag fundera över hur sjutton jag skulle klara mig utan datan i flera dagar? Med bloggen och skolarbetet och ja allt.. Gu jag har gått runt och haft värsta magknipen för de här. Sen för en timme sen ringde pappa upp våran farbror och så provade han att via telefonen hjälpa till, dom fick typ plocka i sär hela burken med alla minneskort och sen sätta ihop de igen. Och som ett mirakel, funkade de! Vilken lättnad! Och vilken datanörd jag är som sitter här och smeker dataskärmen :P