Enda sedan jag gick på lågstadiet har jag liksom haft en bestämd plats på alla skolfoton. Sittande längst fram, i mitten. Alltid just där! Hatar det. Så jämt när vi ska fotograferas nu för tiden så ser jag till att försöka gömma mig för fotografen i början då han går runt och ska bestämma vart folk ska sitta. Han väljer ju alltid dom som ska sitta där fram först. Det är som vanligt att det är dom kortaste som blir sittande då. Just därför alltid jag. I år gjorde jag bra ifrån mig genom att stå på tå hela tiden då han valde haha. Det lyckades, helt plötsligt var platsena där fram upptagna och jag fick stå där bak. -Då kanske jag inte är så kort i alla fall, tänkte jag. Av en anledning jag snart skulle få reda på så fick jag även där stå just i mitten. Men det var inte först när han tog kortet sen jag förstod varför. Han hade ju bildad ett sorts V av oss på översta raden. Ni vet så dom längsta står på kanterna och sen nästs längsta näst längst ut och så går det tripp trapp trull neråt. Så där står jag med mina fjuttiga 1.62 i mitten och ser ut som en docka. Fy tusan att jag aldrig lär mig. Undvik mittenplatserna!