Anhöriga äga ej tillträde

Jag har snart bloggat i ett år och har under hela tiden levt i den skräcken att någon jag känner privat ska hitta bloggen. Det skulle vara slutet!  Aldrig att jag skulle kunna skriva om jag vet att någon jag kommer träffa nästa morgon läser. Eller ännu värre, om nån i familjen läser. Det skulle kännas askonstigt. Nu vet jag ju att det finns sånna som jag känner som läser men de är liksom inga sånna jag träffar varje dag så då är det endå okej.
Jag vet inte varför jag känner såhär.. det är inte de att jag ljuger massa i bloggen och så och att dom sen kommer på det. Men tillexempel om jag går på stan me en kompis o köper nåt. Så tänker hon " jaha och nu ska hon hem  och visa det i sin blogg" liksom. Sen skriver jag ju endel lite pinsamma saker här också, sånt jag kanske inte riktigt vill att dom jag känner In real life ska veta heller.

Jag började ju gymnasiet nu i höst och har därför massa nya kompisar, och även fast vi känt varandra i över en månad nu så har jag inte nämt att jag skriver blogg. Men det är svårt att inte avslöja sig ibland när t.ex dom pratar om något ämne jag kvällen innan tagit upp i bloggen.  Ännu svårare var det när dom här om dagen tog upp just ämnet blogg och började kritisera det liksom, det enda jag kunde göra var ju och sitta där och liksom " ah precis.. mm.. så sant ". När någon sen sa " Jag känner liksom ingen som bloggar!" då var det inte lätt att hålla minen längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0